tillängnat Daddy
2 år sen idag
dagen som jag fasat för..
dagen då det är två år sen daddy dog..
kommer bli ett väldigt långt inlägg den här gången..kommer även komma upp en film jag gjort om daddy typ imorgon omden hinner bli klar..
Har försökt att hålla mej sysselsat hela dagen så jag skulle slippa tänka på det här.. men tillslut gick det inte längre..
kom nyss hem från..jaa platsen där han dog..
gick dit med tunga steg och skulle tända ett ljus och prata lite med honom...
3 ljus var redan tända och det fanns blommor därfrån min mamma...
folk här kommer alltså ihåg honom... det gör jag också... så sjukt mycket.. och tårarna rinner och vill aldrig ta slut..
går för tillfället på valium för att inte bryta ihop totalt,vilket jag gjorde iallafall när jag kom ner till platsen..
En sak jag tycker är konstigt... vad gör den här dagen annorlunda än andra dagar jag är utan honom...varför gör det mera ont idag än för en vecka sen.. jag saknar ju honom lika mycket varje dag... .nån som kan svara på det?
tårarna rinner och rinner....känna verkligen som om dom aldrig kommer ta slut...
Jag sitter här ensam i mitt rum
Känner hur tårar letar sej fram
Rinner nedför kinderna,ner på min hand
Det är inte för ensamheten
& inte för ett brustet hjärta
Det är inte för kärleken
Utan för en större smärta
Jag gråter efter saknaden
Efter någon som stod mej nära
Jag gråter för sorgen är så tung att bära
Det skulle alltid finnas tid
Att säga hur mycket du betyder för mej
Men även jag har fel
För ödet ville annerlunda
Döden tog dig
Det kommer alltid finnas saker i mitt hjärta
som jag önskar,att jag kunde få säga till dig
Alltid ett stort sår,som gör ont
För att du inte är hos familjen & mej
Jag gråter inte för ensamheten
& inte för ett brustet hjärta
Det är inte för kärleken
Utan för en större smärta
Jag gråter efter saknaden
Efter någon som stod mej nära
En saknad,ett sår som ingen kan lappa
Jag gråter för jag saknar min pappa
Dagen han dog var jag inte hemma.
Satt hemma hos min vän Robban tillsammans med Jenny och drack och hade jättekul, men jag kände på mej att något inte var rätt. Sa till Robban att jag ville åka hem, men han lyckades övertala mej att stanna, vilket jag gjorde.
Vi fortsatte dricka och jag försökte att inte tänka på klumpen i magen som bara blev större och större.
Tillslut somnade jag i hans soffa.
Klockan 09.02 ringde min mamma och jag trodde som vanligt att hon bara ville fråga när jag kom hem så jag svarade inte, men hon ringde igen.
Då svarade jag och dom ända orden jag hörde var ”Mark och Död”.
Jag satte mej upp ur soffan och frågade Jenny om hon kunde köra hem mej, eftersom Mark var död.
Jag grät inte utan va antagligen i chock. Gick ut o tog en cigg, Robban kom fram gav mej en kram, men ingenting hände. Jag va som i trans.
Jenny körde hem mej o den första låten som kom på radio va ”if tomorrow never comes” då började tårarna rinna lite men inte så mycket.
När jag kom hem så satt mamma och Barbro i köket. Jag gick fram till mamma och kramade om henne. ingenting hände då heller.
Jag frågade vad som hänt och Barbro berättade att hon hade hittat honom på morgonen när hon va ute och gick. Det lustiga i det hela är att hon går alltid ut o går men inte på lördagar, men just denna lördag kände hon en dragning till att gå ut och att gå en väg hon aldrig gått förut.
Och att det var där hon hittade honom.
Efter ungefär 15 min kom polisen. Då åkte Jenny hem och det va då jag fattade att det var allvar.
Vi fick en liten påse med sakerna han hade haft på sej när han dog. Däribland mina nyklar han lånat av mej dagen innan. För han som vanligt hade glömt sina hemma. När jag fick påsen med hans tillbehör så brast det för mej. jag insåg att sista gången jag fick se honom var när jag gav honom nycklarna. Det var sista gången jag kramade om honom, sista gången jag fick höra hans skratt.
Han hade även på sig ett cigg paket som mamma gav till mej eftersom hon inte röker.
Jag har fortfarande kvar ciggpaketet med den enda ciggen som fanns kvar.
Senare när polisen hade åkt så gick mamma över till Barbro och Jenny och Robban kom hit och vi satt o drack vin. Jag va fortfarande i chock eftersom jag inte grät eller nåt.
Den natten sov jag konstigt nog. Kan bero på allt vin jag halsade i mig.
Morgonen efter va det dags för mamma att åka in och identifiera honom. Jag fick inte följa med den gången, men hon lovade att jag skulle få följa med in nästa gång.
Barbro berättade även att när hon hittade Mark så ringde hon 112 och sen min mamma som va ute och gick med hunden. Mamma sprang dit och såg ju direkt att han var död. Molly, min hund som älskade Mark gick fram och försökte väcka honom genom att slicka på hans fötter, han hatade det men vaknade alltid, men inte den här gången, Molly pep och verkligen försökte väcka honom.
Mamma har även efteråt berättat att kvällen innan han dog så hade han efter middagen blivit jättekonstig och helt plötsligt börjat städa hela vår lägenhet. När mamma frågade va han höll på med så sa han bara ”för att du ska slippa göra det här senare”. Som om han visste att nåt skulle hända.
Jag ångrar mej så otroligt mycket att jag inte åkte hem den natten. Hade jag gjort det hade jag träffat honom en sista gång. fått säga god natt till honom.
Vetskapen att du inte längre finns vid min sida får mig att känna svaghet.
Du har varit borta ett tag. Men varje gång jag tänker på dig kommer det tårar.
Du brukade säga till mig "Att gråta ger dig nya krafter, så gråt ut. Du kan behöva det."
Andra brukar säga att det är tecken på svaghet. Men du tyckte att jag var modig som grät i din famn varje gång jag var ledsen.
Jag minns hur du alltid la handen på mitt huvud och la din kind mot min panna och sa "Tänk om man var lika modig som du."
Du fick mig alltid att skratta.
Du var den ända personen jag verkligen älskade med hela mitt hjärta. Du var den som betydde mest för mig. Att du var tvungen att gå förstår jag inte.
Varför just du?
Du gjorde inget fel. Du var bara världens bästa pappa. Är det ett brott?
Du är den ända som fick mig att skratta när jag var ledsen. Du var den ända som riktigt fick mig att ångra min misstag.
Om jag fick en ända önskan uppfylld skulle det vara att träffa den som jag älskar mest. Dig.
du har gjort mej till den jag är, du älskade mig.
Jag saknar dig saknar du mig.
Jag kommer alltid känna en sorgsen vind varje gång jag går in i ditt rum där du alltid låg. Det kommer alltid va en sorgsen vind i min själ. så länge jag lever så kommer det alltid fattas en del av mig och den delen går inte att bygga upp, för den delen bestod av dig.
Sen den dagen du lämnade oss har regnet slagit hårt mott min kind. Himlen blev grå och våra liv föll i bitar
stor sorg i våra hjärtan när du gick ifrån oss.
Nåt stort inifrån mej har försvunnit och blivit ett enda stort sår. Din bort gång går inte att förklara, du rycktes ifrån oss utan att säga farväl. Vi fick säga farväl när du redan var borta . Gjorde så ont att se dig ligga där helt livlös utan att säga ett ord.
Jag ska bevara alla minerna och dom bra stunderna inom tills jag dör..
Jag vet att jag aldrig mer kommer få se ditt ansikte igen.Jag vet att du aldrig kommer tillbaks, hur många tårar jag än gråter för dig så kommer du aldrig mer tillbaks.
Dagarna är inte som dom brukade va innan du lämnade oss. Solen har slutat skina över oss, nu finns bara tårar och sorg. Vad ska jag göra med all sorg jag har inom mig. Det känns som det blöder i mig, hela jag känns som ett stort sår och det är bara du som kan läka mina sår.
du är nu en ängel som sitter där uppe i det blå och följer mig vart jag än går.
Det känns så tomt utan dig, utan dig är det sån smärta som är svår att beskriva med ord. det känns som det blöder i mig, allt är sönder i mig.
Jag är så stolt att vara din ?dotter?
varje tår jag gråter är för dig och varje steg och varje andetag och varje lyckad stund i mitt liv är för dig pappa. Jag vet att jag aldrig mer kommer få se ditt ansikte igen och jag vet att du aldrig mer kommer sjunga den där sången igen.
Så djupt sår i mig så det kommer blod i varje tår..
snart 2 år sen..*gråter*
Det är nu snart 2 år sen daddy dog... tårarna rinner när jag skriver detta... dom vill inte sluta.. trodde dom skulle ha tagit slut nu när det gått två år..
Jag har inte kommit över din död än. Jag kommer nog aldrig att göra det. Nej, för du var närmast. Men jag försöker bearbeta nu. För jag kan inte ha det såhär längre, jag kan inte ha det så att jag gråter varje gång jag påminns om dig. Jag vill tänka på dig & kunna le.
Jag känner din närvaro, daddy. Jag vet att du är nära mig. Jag vet att du är med mig varje dag. Jag tror att det är du som är min skyddsängel. Jag vet att du är med mig när jag mår dåligt.
Daddy, Jag älskar dig fortfarande. Jag kommer aldrig att glömma dina ord. Jag kommer aldrig att glömma allting som du gjorde för mig. Jag kommer aldrig att glömma dig. Du kommer alltid att vara med mig.
Jag vill ju vara där du är!!!
Behöver ju dig fast jag är "stor flicka" nu
Skulle inte orka med att veta att vi aldrig ses igen
Så därför måste jag tro det..
Hjärtat gråter av ångest när jag tänker på dig..saknar dig..
Älskade daddy det var så mycket mer som jag ville ha sagt och berättat för dig.. så mycket.. om jag bara vetat hur lite tid jag skulle få med dig.. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och min saknad är lika stor som det oändliga
förstår inte att han är borta..
jag vill inte förstå..
den första dikten är till dom som säger till mej att ja måste gå vidare,
att jag måste glömma o leva vidare med mitt liv.. jag försöker, men det är svårt.. tjata inte..
det kommer bli bra.. men inte just nu.. låt mej vara ledsen när jag är ledsen.. låt mej sörja..
jag ligger många månader efter o sorgearbetet eftersom som första månaderna efter pappas död fick ja ta hand om min mamma o hade inte tid att sörja.
. för mej är det fortfarande nytt att pappa är död..
jag vet att han inte kommer hem, men be mej inte acceptera det..
det kommer med tiden..
Låt mig få gråta
– det gör så ont Be mig inte glömma
– det vore att förneka Säg aldrig att tiden läker alla såren
– skorpan rivs lätt upp Be mig inte vara stark
– jag har förlorat allt. Hjälp mig att hitta meningen
– jag finner ingen. Säg inte att du förstår
– om du aldrig själv drabbats Ord är överflödiga
– räck bara ut en hand
Jag saknar dej så det svider, mina tårar rinner nerför kinderna,
vinden blåser hårt i mitt hår, jag vill höra dina hjärtslag,
dina andetag, fast hjärtat ditt, det slår ej mer, l
ungorna har tagit ett sista andetag
Jag saknar dej så det svider,
och ibland faller jag hjälplöst ner i mörkret, jag vill glida ner, fast jag kan inte, ner i mörkret, in i tunneln, förbi alla, och till dej.
annars går det inte.
bilderna finns kvar, och de är det bästa minne jag har. när jag hörde skriken, alla skrek, jag med, mina tårar sprutade, allt blev svart,
det blev en chock och jag blev iskall och skakade.
sen fick jag se dej, jag kände din närvaro, jag kände din värme. snälla, låt mej få krama dej en sista gång? pappa pappa, jag kom till dej när jag var rädd pappa,
jag kom till dej när jag var ledsen pappa, jag kom till dej jättemycket så du nästan blev arg. nu har jag ju ingen att gå till. ingen som är som du pappa, jag kan bara inte fatta.
VÄCK MEJ UPP UR DEN HÄR JÄVLA MARDRÖMMEN
pappa, JAG SAKNAR DEJ!
nu har jag ju ingen att gå till. ingen som är som du...
pappa
Vi såg Dig ligga där Förstod inte
Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför andades du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss
Ville inte förstå Ville inte fatta att
Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda
Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot
Ditt ansikte
Se solen gå ned vid horisonten
Höra fåglarna sjunga i träden
Känna doften av sommaren
Ville inte förstå att anledningen till att Du inte andades berodde på att Du inte fanns
Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad
Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder
Det enda som finns kvar nu är våra minnen
Och tystnad Så mycket tystnad
Tänk att tystnad kan låta så mycket
Det gör så ont att vakna varje morgon
Det gör så ont att det är sant
Det gör så ont i hela mitt hjärta att du inte finns hos oss mer
Det gör så ont att andas utan dig
Det gör så ont att leva utan dig
Det gör så ont att låtsas vara stark när man egentligen inte orkar
Det gör så ont att veta att allt är slut
Det gör så ont att du bara blev 40 år
Det gör så ont, i hela själen det känns som ett stort sår som aldrig kommer att läka
Det gör så ont att inte få krama dig
Det gör så ont att inte få höra din röst
Det gör så ont att se andra krama deras pappa och veta att jag aldrig får krama min igen
Det gör så ont att ha förlorat dig
Det gör så ont att leva kvar utan dig
Det gör så ont att behöva stanna här på jorden i kanske 50 år till utan dig
Ja pappa, här sitter jag och snyftar
å klumpen i halsen kväver mig nästan
Varför var du tvungen att gå
att lämna oss så snart
Minns du när du la plåster på såren
när vi sprungit runt som dårar
och slagit oss på knäna?
Har du kvar alla minnen av oss
Känner du igen oss den dag
då vi kommer genom porten
som du så ofta sjöng om.
Jag är så rädd lilla pappa
hur ska vi kunna leva utan dig?
Ja jag är vuxen nu
och måste klara mig själv.
Men varje gång du är med mig i tankarna
så blir jag din lilla flicka igen.
Vill så gärna krama dig
men vet att du är alldeles för långt borta
Den dag jag dör ska jag springa
hela vägen fram till dig.
det händer om natten när jag ensam är.
det händer på dagen där jag ensam är
allt får mig att tänka på dig
vart än i världen jag är
dtt varma hjärta har lämnat denna plats
kvar finns bara kyla
alla band har brytits
nu tillhör jag ingen
förut hade jag en familj....
en pappa.. nu är allt borta
ingen förstår...
vem ska nu bli stolt
när jag gifter mig
när jag får barn
ett bra jobb
gratta mig när jag fyller år
finnas till hands när när det blåser kallt
det är så här det känns
tomt kallt å så jävla orättvist
Saknaden vill inte infinna sig, för hur jag än manar att förstå är verkligheten allt för svår.
Jag vet, men väntar ändå.
Att få höra dina ord.
Känna din varma kram.
Eller kanske bara se dig som då...
Du behöver ingenting säga.
Ingenting göra.
Du behöver inte ens viska i mitt öra.
Jag vill bara se och minnas, precis varenda detalj...
Min älskade daddy, som vi alla fortfarande väntar på dig.
Som vi alla minns.
Människor tycks tro att bara saknaden finns.
Men allt det där du lärde ut.
Och alla varma ord.
Alla underbara stunder då det bara var vi två.
Ja älskade daddy trots att du nu försvunnit så finns allt det du gav.
Ja allt det finns kvar...
Jag står här med skakande ben.
Tårar river mig på kinden.
Blodet pulserar smärtsamt genom mig.
En del av mig vill bara springa ut,
men en del av mig vill aldrig lämna.
En del av mig vill inte stå här,
men en del av mig vill alltid stå här.
Jag kämpar fram små ord till dig,
jag kämpar fram en liten bön...
När jag smeker din hand,
när jag kysser din kind
så finns inget annat än en bottenlös tomhet,
en smärtsam sorg
o ett plågsamt varför...
Varför skulle du lämna oss nu?
Varför har vår sol slocknat?
Jag rör vid dig en sista gång,
jag ser på dig en sista gång...
Det känns som jag vandrar på spik
ut genom rummet..
Det känns som väggarna river mig i sidan,
o taket slår mig i huvudet.
Sorgens svärd vrider om mitt hjärta...
Varför?
Jag älskar dig!
det har tagit så lång tid för mig att förstå
förstå att det alltid kommer att vara såhär
att det alltid kommer att göra så fruktansvärt
ont att veta att jag aldrig mer kommer
att få se dig i ögonen igen
varför har jag
gått och trott att allt skulle bli bra?
varförhar jag intalat mig själv att mitt liv skulle
bli som förr
nej
det här är verkligheten
och i min verklighet så kommer min själ alltid
att vara vriden
det är bara djupt i mina drömmar som allt är bra
varför kunde jag inte bara säga till mig själv
att det aldrig skulle ordna sig?
varför ljög jag för mig själv?
varför trodde jag att jag skulle komma ur det här?
men nu
efteråt så har jag förstått
den dagen jag väntat på i en evighet
den kommer aldrig att komma
inte ens att nämnas
jag kommer livet ut att fortsätta att dölja
den fruktansvärda tomheten jag har inom mig
det där stora hålet
jag kommer att få dölja allt
med ett falskt leende
jag kommer att få torka mina egena tårar
jag kommer att få kämpa
kämpa för att i huvudtaget kunna stå på mina egna ben
men den dagen jag inte orkar,
då jag faller
då tänker jag inte
kliva upp igen
jag har hundratals frågor som jag aldrig får svar på
aldrig
aldrig är ett ordval jag blir tvungen att använda ofta
jag får aldrig träffa dig,
du kommer aldrig tillbaka
jag får aldrig hålla din hand igen
pappa
det kommer aldrig bli bra igen
vet du vad jag önskar ?
att vi fortfarande var en hel familj
att du satt här bredvid mig
att du varje kväll sa godnatt och gav mig en värmande kram
nu väntar jag bara på att du ska komma in och
krama mig godnatt
jag har väntat länge nu
utan att du har kommit
och jag behöver inte vänta längre
för du kommer aldrig tillbaka
det har jag förstått nu
jag ler för din skull pappa
men innerst inne så orkar jag inte mer
men jag ska orka
jag ska hålla tårarna inne
jag lovar att jag ska försöka
att stå ut är svårt
men jag gör det för din skull
pappa
jag glömmer aldrig din doft
& dina värmande godnattkramar
jag hann inte säga det så många gånger när du hörde
men nu förtiden säger jag det varje kväll
och jag hoppas att du hör ;
jag älskar dig
att just du skulle dö, det fattar jag inte
pappa jag saknar dig något så otroligt...
Känns så himla tomt här på jorden
utan dig..
Jag har haft så sjukt svårt
att låta mig själv få vara ledsen...
Jag vill inte känna inte tänka,
Gör jag det så vet jag att det är på riktigt..
Vill inte att det ska vara på riktigt..
Jag önskar att det här bara var en
dum mardröm...
Jag har drömt sånt här förut
Så varför kan det inte hända igen...
Varför kan det inte vara en mardröm..
Jag vill att du ska se mig växa upp pappa..
Jag önskar att du kramade om mig & sa
att allt skulle bli bra..
Varför kunde inte jag fått försvinna
istället för dig?
Pappa det är inte rättvisst
Pappa jag känner mig så liten
& hjälplös..
Pappa jag känner mig så ensam
Pappa kom & väck mig nu det är inte kul längre..
Pappa kom & rädda mig ur mardrömmen snälla..
Jag älskar dig & saknar dig
Jag ser fram imot den dagen jag får se dig,
Den dagen jag får säga att jag älskar dig igen..
R.I.P
Jag hann inte ens säga hej då
Hann inte ens krama om dig & säga att jag
ÄLSKAR DIG
Varför lämmnade du mig..
Jag vet att du inte ville.
Jag vet att jag är självisk men
Jag saknar dig något så otroligt mycket..
Det har inte ens gått två år
Men mitt hjärta svider redan &
Mina ögon är uppsvullna.
Dom vill inte sluta gråta..
Hur ska resten av åren gå..
Andra julen utan dig är över
Andra sommaren utan dig
ÅÅ min lilla pappa saknar dig såå..
ÅÅ min lilla pappa älskar dig såå...
ÅÅ min lilla pappa jag är ju din lilla flicka,
Din lilla prinsessa.
JAG HOPPAS INNERST INNE ATT DU VAKAR ÖVER OSS DÄR UPPE I HIMMLEN ..
JAG HOPPAS INNERS INNE ATT DU VET HUR MYCKE VI ÄLSKAR DIG...
JAG HOPPAS INNERST INNE ATT DU VET ATT VI ALDRIG NÅGONSIN GLÖMMER DIG..
Till dig min lilla pappa jag hoppas du ser...
PAPPA R.I.P 9/9 -06
Jag tittar på bild efter bild,
Men redan efter den första så föll tår efter tår
Tänker på dom dagarna
När du var så nära att jag kunde ge dej en kram
Till och med en puss på din kind
Shirley Clamps låt ?Jag fick låna en ängel? strömmar i mina öron hela tiden
Den låten är ju DU pappa
Drömmer om dej om nätterna
Saknar dig så fruktansvärt mycket
och lite till
Varför får man inte skrika KOM TILLBAKA ?
Att det aldrig kommer ske,
är så otroligt att jag nästan skrattar åt tanken
Men det finns ju inget att skratta åt
Vill skrika, får jag ?
Men de löser väl inget
du kommer inte närmare för det,
och gråten växer igen
Jag saknade dig något så otroligt idag.
Jag såg dig mitt i folkvimmlet,
men jag visste att det inte var du.
Min ögon såg dig över allt
och min näsa kände din doft i varje andetag.
När jag blundade så fanns du på min näthinna,
när jag gick hem idag så fanns du precis bredvid mig.
Det är så overkligt, så ofattbart. Du är inte borta,
det är vad mitt hjärna säger.
Men mitt hjärta svider i sina egna skärvor,
mitt hjärta vill ignorera sin egen sorg.
Men minnet av dig gör sig påminnd även om jag inte är vaken.
På nätterna är du ständigt i mina drömmar,
och jag analyserar varje ord jag sagt.
Jag känner ångest i mitt hjärta
och min själ finner ingen ro...
daddy jag saknar dej så mycket..
Du går det sista stegen på livets väg
Så mycket längre fram än jag, Du stannar, väntar in mig
Jag ber dig fortsätta att gå
Men envist står du kvar, du säger att du inte orkar gå
Jag kommer ifatt, bär dig en bit
Du har gett upp, men jag forsätter att bära dig
Till sist stannar vi, mitt i livets gång
Mina krafter har tagit slut
Jag orkar inte
Jag orkar inte bära dej längre!
Jag vill gå vidare, du orkar inte
Jag ber dig, Snälla fortsätt!
Du sätter dig trött ner, och tittar upp på mig
Dina ögon fylls med tårar,på väg att leta sig ner för dina kinder
Sakta rinner dom ner och du tittar bedjande på mig
Jag ser vad du försöker säga,men jag blundar vill inte se
Vill inte tro det!Inte kan det väl vara så?
Älskade Älskade Pappa
Du som alltid var den som bar mig
Dina tårar rinner ner i ditt ansikte, täcker varenda centimeter av ditt ansikte
Du öppnar din mun,det tar stopp
du försöker igen
säger de tre värdefulla orden i en sista utandning
"Jag älskar dej"
Du faller ihop, ligger så stilla så fridfullt på marken
Jag tittar på dig och mitt hjärta slutar slå för en stund
Allt är så overkligt
Där ligger du, min styrkekälla, mitt bollplank min älskade älskade pappa
Utan ett tecken på att resa dig och vandra vidare med mig i livets gång
Jag stannar kvar, jag vet inte hur länge
men hela mitt liv tar en paus och jag sitter kvar
försöker förstå, försöker ta in det som hänt
försöker att leva vidare
Jag reser mig sakta upp, står kvar tittar, försöker förstå
Jag vänder mig om, försöker gå vidare
jag tar det första stegen, nu alldeles själv
Jag börjar gå, men det går sakta
väldigt sakta
Jag vänder mig om ibland går tillbaka
Men du går inte med mig
Utan du har avlsutat din resa
Nu går jag inte tillbaka lika långt, utan stannar vänder mig om och betraktar på håll
det räcker, men det gör ont
Du, du kommer inte ifatt..och jag, jag fortsätter min gång
Min gång i livet
Själv, ensam, utan dej!
Vikt och ideal
Jag känner att jag måste ta upp en grej om så kallad dubbelmoral som härjar runder. Jag tycker det är så hemskt att man bedöms utifrån vad man väger och vilken kroppsform man har. Helst ska amn ju vara precis underviktig men ändå har höfter och stora bröst. Om man är underviktig och går upp 3-4 kg så man blir normalviktig, då är man mullig i de flestas ögon. Och man anses svag som inte klarar av att behålla den undernärda vikten; som idag är det nya normalviktiga.
Om man är tjock måste man stå ut med att folk glor, pekar & ev skrattar. Ingen säger något rätt ut. Är man därimot för smal är det ingen som drar sig för att säga att man är ?skitmager? eller ?får du ingen mat hemma ?? Samtidigt är det mer ok att vara under viktig än tjock. Men hur kan det komma dig att folk anser sig ha rätten att få lov att kommentera eller bry sig om en annan människas vikt & utseende?
Varför är min & din kropp allas buisness ?
Varför är ens kropp så viktig ? Jag vill inte höra mer om min kropp ! Jag vill inte höra mer om din kropp eller om någon annans kropp. Finns bättre, viktigare & schystare saker att prata eller kommentera om !
Och om ngn säger ngn negativt om din kropp, säg ifrån ! Även om det är gammelmormor som undrar om du verkligen får mat hemma så säg något ! Sluta behandla varandra så här! Det är så många tjejer som har det jobbigt och kämpar med sina ätstörningar!
för även om vi båda två vet att självsvält leder helt fel
så kan vi inte låta bli att drömma vackerhetsdrömmar om revben och hungerskänslor
drömmar om ett annat liv som aldrig någonsin kan bli nu
för även om jag mår piss av att tvinga min kropp till max
med ett energiintag på minus
så kan jag inte låta bli att önska mig ännu duktigare på att förstöra,
förgöra mig själv för även om alla ser att ingenting är som det bör och konfronterar min ångest
så är jag ändå ensam med mig själv och fröken ana
och vem ska kunna ta sig in när hon har låst in mig i min egen kropp och aldrig någonsin kommer låta mig gå
för även om jag egentligen inte vill
så måste jag för alla andras skull det måste bli smalhet och skönhet
och jag måste bli vacker enbart för er skull
och även om ingen begär det från en sån som mig
så känner jag era blickar på min alldeles för feta kropp
för även om jag vill dö idag så kommer jag leva imorgon
ingenting kan ta mig från min kamp mot fröken fin på min axel
frågan är ganska enkel vem av oss kommer dö först?
