2 år sen idag
dagen som jag fasat för..
dagen då det är två år sen daddy dog..
kommer bli ett väldigt långt inlägg den här gången..kommer även komma upp en film jag gjort om daddy typ imorgon omden hinner bli klar..
Har försökt att hålla mej sysselsat hela dagen så jag skulle slippa tänka på det här.. men tillslut gick det inte längre..
kom nyss hem från..jaa platsen där han dog..
gick dit med tunga steg och skulle tända ett ljus och prata lite med honom...
3 ljus var redan tända och det fanns blommor därfrån min mamma...
folk här kommer alltså ihåg honom... det gör jag också... så sjukt mycket.. och tårarna rinner och vill aldrig ta slut..
går för tillfället på valium för att inte bryta ihop totalt,vilket jag gjorde iallafall när jag kom ner till platsen..
En sak jag tycker är konstigt... vad gör den här dagen annorlunda än andra dagar jag är utan honom...varför gör det mera ont idag än för en vecka sen.. jag saknar ju honom lika mycket varje dag... .nån som kan svara på det?
tårarna rinner och rinner....känna verkligen som om dom aldrig kommer ta slut...
Jag sitter här ensam i mitt rum
Känner hur tårar letar sej fram
Rinner nedför kinderna,ner på min hand
Det är inte för ensamheten
& inte för ett brustet hjärta
Det är inte för kärleken
Utan för en större smärta
Jag gråter efter saknaden
Efter någon som stod mej nära
Jag gråter för sorgen är så tung att bära
Det skulle alltid finnas tid
Att säga hur mycket du betyder för mej
Men även jag har fel
För ödet ville annerlunda
Döden tog dig
Det kommer alltid finnas saker i mitt hjärta
som jag önskar,att jag kunde få säga till dig
Alltid ett stort sår,som gör ont
För att du inte är hos familjen & mej
Jag gråter inte för ensamheten
& inte för ett brustet hjärta
Det är inte för kärleken
Utan för en större smärta
Jag gråter efter saknaden
Efter någon som stod mej nära
En saknad,ett sår som ingen kan lappa
Jag gråter för jag saknar min pappa
Dagen han dog var jag inte hemma.
Satt hemma hos min vän Robban tillsammans med Jenny och drack och hade jättekul, men jag kände på mej att något inte var rätt. Sa till Robban att jag ville åka hem, men han lyckades övertala mej att stanna, vilket jag gjorde.
Vi fortsatte dricka och jag försökte att inte tänka på klumpen i magen som bara blev större och större.
Tillslut somnade jag i hans soffa.
Klockan 09.02 ringde min mamma och jag trodde som vanligt att hon bara ville fråga när jag kom hem så jag svarade inte, men hon ringde igen.
Då svarade jag och dom ända orden jag hörde var ”Mark och Död”.
Jag satte mej upp ur soffan och frågade Jenny om hon kunde köra hem mej, eftersom Mark var död.
Jag grät inte utan va antagligen i chock. Gick ut o tog en cigg, Robban kom fram gav mej en kram, men ingenting hände. Jag va som i trans.
Jenny körde hem mej o den första låten som kom på radio va ”if tomorrow never comes” då började tårarna rinna lite men inte så mycket.
När jag kom hem så satt mamma och Barbro i köket. Jag gick fram till mamma och kramade om henne. ingenting hände då heller.
Jag frågade vad som hänt och Barbro berättade att hon hade hittat honom på morgonen när hon va ute och gick. Det lustiga i det hela är att hon går alltid ut o går men inte på lördagar, men just denna lördag kände hon en dragning till att gå ut och att gå en väg hon aldrig gått förut.
Och att det var där hon hittade honom.
Efter ungefär 15 min kom polisen. Då åkte Jenny hem och det va då jag fattade att det var allvar.
Vi fick en liten påse med sakerna han hade haft på sej när han dog. Däribland mina nyklar han lånat av mej dagen innan. För han som vanligt hade glömt sina hemma. När jag fick påsen med hans tillbehör så brast det för mej. jag insåg att sista gången jag fick se honom var när jag gav honom nycklarna. Det var sista gången jag kramade om honom, sista gången jag fick höra hans skratt.
Han hade även på sig ett cigg paket som mamma gav till mej eftersom hon inte röker.
Jag har fortfarande kvar ciggpaketet med den enda ciggen som fanns kvar.
Senare när polisen hade åkt så gick mamma över till Barbro och Jenny och Robban kom hit och vi satt o drack vin. Jag va fortfarande i chock eftersom jag inte grät eller nåt.
Den natten sov jag konstigt nog. Kan bero på allt vin jag halsade i mig.
Morgonen efter va det dags för mamma att åka in och identifiera honom. Jag fick inte följa med den gången, men hon lovade att jag skulle få följa med in nästa gång.
Barbro berättade även att när hon hittade Mark så ringde hon 112 och sen min mamma som va ute och gick med hunden. Mamma sprang dit och såg ju direkt att han var död. Molly, min hund som älskade Mark gick fram och försökte väcka honom genom att slicka på hans fötter, han hatade det men vaknade alltid, men inte den här gången, Molly pep och verkligen försökte väcka honom.
Mamma har även efteråt berättat att kvällen innan han dog så hade han efter middagen blivit jättekonstig och helt plötsligt börjat städa hela vår lägenhet. När mamma frågade va han höll på med så sa han bara ”för att du ska slippa göra det här senare”. Som om han visste att nåt skulle hända.
Jag ångrar mej så otroligt mycket att jag inte åkte hem den natten. Hade jag gjort det hade jag träffat honom en sista gång. fått säga god natt till honom.
Vetskapen att du inte längre finns vid min sida får mig att känna svaghet.
Du har varit borta ett tag. Men varje gång jag tänker på dig kommer det tårar.
Du brukade säga till mig "Att gråta ger dig nya krafter, så gråt ut. Du kan behöva det."
Andra brukar säga att det är tecken på svaghet. Men du tyckte att jag var modig som grät i din famn varje gång jag var ledsen.
Jag minns hur du alltid la handen på mitt huvud och la din kind mot min panna och sa "Tänk om man var lika modig som du."
Du fick mig alltid att skratta.
Du var den ända personen jag verkligen älskade med hela mitt hjärta. Du var den som betydde mest för mig. Att du var tvungen att gå förstår jag inte.
Varför just du?
Du gjorde inget fel. Du var bara världens bästa pappa. Är det ett brott?
Du är den ända som fick mig att skratta när jag var ledsen. Du var den ända som riktigt fick mig att ångra min misstag.
Om jag fick en ända önskan uppfylld skulle det vara att träffa den som jag älskar mest. Dig.
du har gjort mej till den jag är, du älskade mig.
Jag saknar dig saknar du mig.
Jag kommer alltid känna en sorgsen vind varje gång jag går in i ditt rum där du alltid låg. Det kommer alltid va en sorgsen vind i min själ. så länge jag lever så kommer det alltid fattas en del av mig och den delen går inte att bygga upp, för den delen bestod av dig.
Sen den dagen du lämnade oss har regnet slagit hårt mott min kind. Himlen blev grå och våra liv föll i bitar
stor sorg i våra hjärtan när du gick ifrån oss.
Nåt stort inifrån mej har försvunnit och blivit ett enda stort sår. Din bort gång går inte att förklara, du rycktes ifrån oss utan att säga farväl. Vi fick säga farväl när du redan var borta . Gjorde så ont att se dig ligga där helt livlös utan att säga ett ord.
Jag ska bevara alla minerna och dom bra stunderna inom tills jag dör..
Jag vet att jag aldrig mer kommer få se ditt ansikte igen.Jag vet att du aldrig kommer tillbaks, hur många tårar jag än gråter för dig så kommer du aldrig mer tillbaks.
Dagarna är inte som dom brukade va innan du lämnade oss. Solen har slutat skina över oss, nu finns bara tårar och sorg. Vad ska jag göra med all sorg jag har inom mig. Det känns som det blöder i mig, hela jag känns som ett stort sår och det är bara du som kan läka mina sår.
du är nu en ängel som sitter där uppe i det blå och följer mig vart jag än går.
Det känns så tomt utan dig, utan dig är det sån smärta som är svår att beskriva med ord. det känns som det blöder i mig, allt är sönder i mig.
Jag är så stolt att vara din ?dotter?
varje tår jag gråter är för dig och varje steg och varje andetag och varje lyckad stund i mitt liv är för dig pappa. Jag vet att jag aldrig mer kommer få se ditt ansikte igen och jag vet att du aldrig mer kommer sjunga den där sången igen.
Så djupt sår i mig så det kommer blod i varje tår..
