Tack gumman
men nu ska ja börja försöka skriva varje dag!
först och främst vill jag tacka min lilla Fia som fixat min blogg idag!
visst är den fin!
tack gumman!
saknar dej som fan nu! saknar dej,devin och david! önskar att ni bodde här i sthlm!
nu har vi fått en ny säng och nya hyllor!
håller på att rensa bort massa skit just nu och sen ska gamla sängen ner till mormor och nya sängen upp!
gamla bokhyllan ska kastas för den håller på att rasa ihop sen ska nya hyllorna upp!
lägger upp en bild på rummet när det är klart!
nu måste jag fortsätta här.. men tack gumman så mycket för hjälpen med bloggen!
ÄLSKAR DIG,MIN LILLA FIA
tillängnat Daddy
2 år sen idag
dagen som jag fasat för..
dagen då det är två år sen daddy dog..
kommer bli ett väldigt långt inlägg den här gången..kommer även komma upp en film jag gjort om daddy typ imorgon omden hinner bli klar..
Har försökt att hålla mej sysselsat hela dagen så jag skulle slippa tänka på det här.. men tillslut gick det inte längre..
kom nyss hem från..jaa platsen där han dog..
gick dit med tunga steg och skulle tända ett ljus och prata lite med honom...
3 ljus var redan tända och det fanns blommor därfrån min mamma...
folk här kommer alltså ihåg honom... det gör jag också... så sjukt mycket.. och tårarna rinner och vill aldrig ta slut..
går för tillfället på valium för att inte bryta ihop totalt,vilket jag gjorde iallafall när jag kom ner till platsen..
En sak jag tycker är konstigt... vad gör den här dagen annorlunda än andra dagar jag är utan honom...varför gör det mera ont idag än för en vecka sen.. jag saknar ju honom lika mycket varje dag... .nån som kan svara på det?
tårarna rinner och rinner....känna verkligen som om dom aldrig kommer ta slut...
Jag sitter här ensam i mitt rum
Känner hur tårar letar sej fram
Rinner nedför kinderna,ner på min hand
Det är inte för ensamheten
& inte för ett brustet hjärta
Det är inte för kärleken
Utan för en större smärta
Jag gråter efter saknaden
Efter någon som stod mej nära
Jag gråter för sorgen är så tung att bära
Det skulle alltid finnas tid
Att säga hur mycket du betyder för mej
Men även jag har fel
För ödet ville annerlunda
Döden tog dig
Det kommer alltid finnas saker i mitt hjärta
som jag önskar,att jag kunde få säga till dig
Alltid ett stort sår,som gör ont
För att du inte är hos familjen & mej
Jag gråter inte för ensamheten
& inte för ett brustet hjärta
Det är inte för kärleken
Utan för en större smärta
Jag gråter efter saknaden
Efter någon som stod mej nära
En saknad,ett sår som ingen kan lappa
Jag gråter för jag saknar min pappa
Dagen han dog var jag inte hemma.
Satt hemma hos min vän Robban tillsammans med Jenny och drack och hade jättekul, men jag kände på mej att något inte var rätt. Sa till Robban att jag ville åka hem, men han lyckades övertala mej att stanna, vilket jag gjorde.
Vi fortsatte dricka och jag försökte att inte tänka på klumpen i magen som bara blev större och större.
Tillslut somnade jag i hans soffa.
Klockan 09.02 ringde min mamma och jag trodde som vanligt att hon bara ville fråga när jag kom hem så jag svarade inte, men hon ringde igen.
Då svarade jag och dom ända orden jag hörde var ”Mark och Död”.
Jag satte mej upp ur soffan och frågade Jenny om hon kunde köra hem mej, eftersom Mark var död.
Jag grät inte utan va antagligen i chock. Gick ut o tog en cigg, Robban kom fram gav mej en kram, men ingenting hände. Jag va som i trans.
Jenny körde hem mej o den första låten som kom på radio va ”if tomorrow never comes” då började tårarna rinna lite men inte så mycket.
När jag kom hem så satt mamma och Barbro i köket. Jag gick fram till mamma och kramade om henne. ingenting hände då heller.
Jag frågade vad som hänt och Barbro berättade att hon hade hittat honom på morgonen när hon va ute och gick. Det lustiga i det hela är att hon går alltid ut o går men inte på lördagar, men just denna lördag kände hon en dragning till att gå ut och att gå en väg hon aldrig gått förut.
Och att det var där hon hittade honom.
Efter ungefär 15 min kom polisen. Då åkte Jenny hem och det va då jag fattade att det var allvar.
Vi fick en liten påse med sakerna han hade haft på sej när han dog. Däribland mina nyklar han lånat av mej dagen innan. För han som vanligt hade glömt sina hemma. När jag fick påsen med hans tillbehör så brast det för mej. jag insåg att sista gången jag fick se honom var när jag gav honom nycklarna. Det var sista gången jag kramade om honom, sista gången jag fick höra hans skratt.
Han hade även på sig ett cigg paket som mamma gav till mej eftersom hon inte röker.
Jag har fortfarande kvar ciggpaketet med den enda ciggen som fanns kvar.
Senare när polisen hade åkt så gick mamma över till Barbro och Jenny och Robban kom hit och vi satt o drack vin. Jag va fortfarande i chock eftersom jag inte grät eller nåt.
Den natten sov jag konstigt nog. Kan bero på allt vin jag halsade i mig.
Morgonen efter va det dags för mamma att åka in och identifiera honom. Jag fick inte följa med den gången, men hon lovade att jag skulle få följa med in nästa gång.
Barbro berättade även att när hon hittade Mark så ringde hon 112 och sen min mamma som va ute och gick med hunden. Mamma sprang dit och såg ju direkt att han var död. Molly, min hund som älskade Mark gick fram och försökte väcka honom genom att slicka på hans fötter, han hatade det men vaknade alltid, men inte den här gången, Molly pep och verkligen försökte väcka honom.
Mamma har även efteråt berättat att kvällen innan han dog så hade han efter middagen blivit jättekonstig och helt plötsligt börjat städa hela vår lägenhet. När mamma frågade va han höll på med så sa han bara ”för att du ska slippa göra det här senare”. Som om han visste att nåt skulle hända.
Jag ångrar mej så otroligt mycket att jag inte åkte hem den natten. Hade jag gjort det hade jag träffat honom en sista gång. fått säga god natt till honom.
Vetskapen att du inte längre finns vid min sida får mig att känna svaghet.
Du har varit borta ett tag. Men varje gång jag tänker på dig kommer det tårar.
Du brukade säga till mig "Att gråta ger dig nya krafter, så gråt ut. Du kan behöva det."
Andra brukar säga att det är tecken på svaghet. Men du tyckte att jag var modig som grät i din famn varje gång jag var ledsen.
Jag minns hur du alltid la handen på mitt huvud och la din kind mot min panna och sa "Tänk om man var lika modig som du."
Du fick mig alltid att skratta.
Du var den ända personen jag verkligen älskade med hela mitt hjärta. Du var den som betydde mest för mig. Att du var tvungen att gå förstår jag inte.
Varför just du?
Du gjorde inget fel. Du var bara världens bästa pappa. Är det ett brott?
Du är den ända som fick mig att skratta när jag var ledsen. Du var den ända som riktigt fick mig att ångra min misstag.
Om jag fick en ända önskan uppfylld skulle det vara att träffa den som jag älskar mest. Dig.
du har gjort mej till den jag är, du älskade mig.
Jag saknar dig saknar du mig.
Jag kommer alltid känna en sorgsen vind varje gång jag går in i ditt rum där du alltid låg. Det kommer alltid va en sorgsen vind i min själ. så länge jag lever så kommer det alltid fattas en del av mig och den delen går inte att bygga upp, för den delen bestod av dig.
Sen den dagen du lämnade oss har regnet slagit hårt mott min kind. Himlen blev grå och våra liv föll i bitar
stor sorg i våra hjärtan när du gick ifrån oss.
Nåt stort inifrån mej har försvunnit och blivit ett enda stort sår. Din bort gång går inte att förklara, du rycktes ifrån oss utan att säga farväl. Vi fick säga farväl när du redan var borta . Gjorde så ont att se dig ligga där helt livlös utan att säga ett ord.
Jag ska bevara alla minerna och dom bra stunderna inom tills jag dör..
Jag vet att jag aldrig mer kommer få se ditt ansikte igen.Jag vet att du aldrig kommer tillbaks, hur många tårar jag än gråter för dig så kommer du aldrig mer tillbaks.
Dagarna är inte som dom brukade va innan du lämnade oss. Solen har slutat skina över oss, nu finns bara tårar och sorg. Vad ska jag göra med all sorg jag har inom mig. Det känns som det blöder i mig, hela jag känns som ett stort sår och det är bara du som kan läka mina sår.
du är nu en ängel som sitter där uppe i det blå och följer mig vart jag än går.
Det känns så tomt utan dig, utan dig är det sån smärta som är svår att beskriva med ord. det känns som det blöder i mig, allt är sönder i mig.
Jag är så stolt att vara din ?dotter?
varje tår jag gråter är för dig och varje steg och varje andetag och varje lyckad stund i mitt liv är för dig pappa. Jag vet att jag aldrig mer kommer få se ditt ansikte igen och jag vet att du aldrig mer kommer sjunga den där sången igen.
Så djupt sår i mig så det kommer blod i varje tår..
snart 2 år sen..*gråter*
Det är nu snart 2 år sen daddy dog... tårarna rinner när jag skriver detta... dom vill inte sluta.. trodde dom skulle ha tagit slut nu när det gått två år..
Jag har inte kommit över din död än. Jag kommer nog aldrig att göra det. Nej, för du var närmast. Men jag försöker bearbeta nu. För jag kan inte ha det såhär längre, jag kan inte ha det så att jag gråter varje gång jag påminns om dig. Jag vill tänka på dig & kunna le.
Jag känner din närvaro, daddy. Jag vet att du är nära mig. Jag vet att du är med mig varje dag. Jag tror att det är du som är min skyddsängel. Jag vet att du är med mig när jag mår dåligt.
Daddy, Jag älskar dig fortfarande. Jag kommer aldrig att glömma dina ord. Jag kommer aldrig att glömma allting som du gjorde för mig. Jag kommer aldrig att glömma dig. Du kommer alltid att vara med mig.
Jag vill ju vara där du är!!!
Behöver ju dig fast jag är "stor flicka" nu
Skulle inte orka med att veta att vi aldrig ses igen
Så därför måste jag tro det..
Hjärtat gråter av ångest när jag tänker på dig..saknar dig..
Älskade daddy det var så mycket mer som jag ville ha sagt och berättat för dig.. så mycket.. om jag bara vetat hur lite tid jag skulle få med dig.. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och min saknad är lika stor som det oändliga
förstår inte att han är borta..
jag vill inte förstå..
den första dikten är till dom som säger till mej att ja måste gå vidare,
att jag måste glömma o leva vidare med mitt liv.. jag försöker, men det är svårt.. tjata inte..
det kommer bli bra.. men inte just nu.. låt mej vara ledsen när jag är ledsen.. låt mej sörja..
jag ligger många månader efter o sorgearbetet eftersom som första månaderna efter pappas död fick ja ta hand om min mamma o hade inte tid att sörja.
. för mej är det fortfarande nytt att pappa är död..
jag vet att han inte kommer hem, men be mej inte acceptera det..
det kommer med tiden..
Låt mig få gråta
– det gör så ont Be mig inte glömma
– det vore att förneka Säg aldrig att tiden läker alla såren
– skorpan rivs lätt upp Be mig inte vara stark
– jag har förlorat allt. Hjälp mig att hitta meningen
– jag finner ingen. Säg inte att du förstår
– om du aldrig själv drabbats Ord är överflödiga
– räck bara ut en hand
Jag saknar dej så det svider, mina tårar rinner nerför kinderna,
vinden blåser hårt i mitt hår, jag vill höra dina hjärtslag,
dina andetag, fast hjärtat ditt, det slår ej mer, l
ungorna har tagit ett sista andetag
Jag saknar dej så det svider,
och ibland faller jag hjälplöst ner i mörkret, jag vill glida ner, fast jag kan inte, ner i mörkret, in i tunneln, förbi alla, och till dej.
annars går det inte.
bilderna finns kvar, och de är det bästa minne jag har. när jag hörde skriken, alla skrek, jag med, mina tårar sprutade, allt blev svart,
det blev en chock och jag blev iskall och skakade.
sen fick jag se dej, jag kände din närvaro, jag kände din värme. snälla, låt mej få krama dej en sista gång? pappa pappa, jag kom till dej när jag var rädd pappa,
jag kom till dej när jag var ledsen pappa, jag kom till dej jättemycket så du nästan blev arg. nu har jag ju ingen att gå till. ingen som är som du pappa, jag kan bara inte fatta.
VÄCK MEJ UPP UR DEN HÄR JÄVLA MARDRÖMMEN
pappa, JAG SAKNAR DEJ!
nu har jag ju ingen att gå till. ingen som är som du...
pappa
Vi såg Dig ligga där Förstod inte
Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför andades du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss
Ville inte förstå Ville inte fatta att
Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda
Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot
Ditt ansikte
Se solen gå ned vid horisonten
Höra fåglarna sjunga i träden
Känna doften av sommaren
Ville inte förstå att anledningen till att Du inte andades berodde på att Du inte fanns
Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad
Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder
Det enda som finns kvar nu är våra minnen
Och tystnad Så mycket tystnad
Tänk att tystnad kan låta så mycket
Det gör så ont att vakna varje morgon
Det gör så ont att det är sant
Det gör så ont i hela mitt hjärta att du inte finns hos oss mer
Det gör så ont att andas utan dig
Det gör så ont att leva utan dig
Det gör så ont att låtsas vara stark när man egentligen inte orkar
Det gör så ont att veta att allt är slut
Det gör så ont att du bara blev 40 år
Det gör så ont, i hela själen det känns som ett stort sår som aldrig kommer att läka
Det gör så ont att inte få krama dig
Det gör så ont att inte få höra din röst
Det gör så ont att se andra krama deras pappa och veta att jag aldrig får krama min igen
Det gör så ont att ha förlorat dig
Det gör så ont att leva kvar utan dig
Det gör så ont att behöva stanna här på jorden i kanske 50 år till utan dig
Ja pappa, här sitter jag och snyftar
å klumpen i halsen kväver mig nästan
Varför var du tvungen att gå
att lämna oss så snart
Minns du när du la plåster på såren
när vi sprungit runt som dårar
och slagit oss på knäna?
Har du kvar alla minnen av oss
Känner du igen oss den dag
då vi kommer genom porten
som du så ofta sjöng om.
Jag är så rädd lilla pappa
hur ska vi kunna leva utan dig?
Ja jag är vuxen nu
och måste klara mig själv.
Men varje gång du är med mig i tankarna
så blir jag din lilla flicka igen.
Vill så gärna krama dig
men vet att du är alldeles för långt borta
Den dag jag dör ska jag springa
hela vägen fram till dig.
det händer om natten när jag ensam är.
det händer på dagen där jag ensam är
allt får mig att tänka på dig
vart än i världen jag är
dtt varma hjärta har lämnat denna plats
kvar finns bara kyla
alla band har brytits
nu tillhör jag ingen
förut hade jag en familj....
en pappa.. nu är allt borta
ingen förstår...
vem ska nu bli stolt
när jag gifter mig
när jag får barn
ett bra jobb
gratta mig när jag fyller år
finnas till hands när när det blåser kallt
det är så här det känns
tomt kallt å så jävla orättvist
Saknaden vill inte infinna sig, för hur jag än manar att förstå är verkligheten allt för svår.
Jag vet, men väntar ändå.
Att få höra dina ord.
Känna din varma kram.
Eller kanske bara se dig som då...
Du behöver ingenting säga.
Ingenting göra.
Du behöver inte ens viska i mitt öra.
Jag vill bara se och minnas, precis varenda detalj...
Min älskade daddy, som vi alla fortfarande väntar på dig.
Som vi alla minns.
Människor tycks tro att bara saknaden finns.
Men allt det där du lärde ut.
Och alla varma ord.
Alla underbara stunder då det bara var vi två.
Ja älskade daddy trots att du nu försvunnit så finns allt det du gav.
Ja allt det finns kvar...
Jag står här med skakande ben.
Tårar river mig på kinden.
Blodet pulserar smärtsamt genom mig.
En del av mig vill bara springa ut,
men en del av mig vill aldrig lämna.
En del av mig vill inte stå här,
men en del av mig vill alltid stå här.
Jag kämpar fram små ord till dig,
jag kämpar fram en liten bön...
När jag smeker din hand,
när jag kysser din kind
så finns inget annat än en bottenlös tomhet,
en smärtsam sorg
o ett plågsamt varför...
Varför skulle du lämna oss nu?
Varför har vår sol slocknat?
Jag rör vid dig en sista gång,
jag ser på dig en sista gång...
Det känns som jag vandrar på spik
ut genom rummet..
Det känns som väggarna river mig i sidan,
o taket slår mig i huvudet.
Sorgens svärd vrider om mitt hjärta...
Varför?
Jag älskar dig!
det har tagit så lång tid för mig att förstå
förstå att det alltid kommer att vara såhär
att det alltid kommer att göra så fruktansvärt
ont att veta att jag aldrig mer kommer
att få se dig i ögonen igen
varför har jag
gått och trott att allt skulle bli bra?
varförhar jag intalat mig själv att mitt liv skulle
bli som förr
nej
det här är verkligheten
och i min verklighet så kommer min själ alltid
att vara vriden
det är bara djupt i mina drömmar som allt är bra
varför kunde jag inte bara säga till mig själv
att det aldrig skulle ordna sig?
varför ljög jag för mig själv?
varför trodde jag att jag skulle komma ur det här?
men nu
efteråt så har jag förstått
den dagen jag väntat på i en evighet
den kommer aldrig att komma
inte ens att nämnas
jag kommer livet ut att fortsätta att dölja
den fruktansvärda tomheten jag har inom mig
det där stora hålet
jag kommer att få dölja allt
med ett falskt leende
jag kommer att få torka mina egena tårar
jag kommer att få kämpa
kämpa för att i huvudtaget kunna stå på mina egna ben
men den dagen jag inte orkar,
då jag faller
då tänker jag inte
kliva upp igen
jag har hundratals frågor som jag aldrig får svar på
aldrig
aldrig är ett ordval jag blir tvungen att använda ofta
jag får aldrig träffa dig,
du kommer aldrig tillbaka
jag får aldrig hålla din hand igen
pappa
det kommer aldrig bli bra igen
vet du vad jag önskar ?
att vi fortfarande var en hel familj
att du satt här bredvid mig
att du varje kväll sa godnatt och gav mig en värmande kram
nu väntar jag bara på att du ska komma in och
krama mig godnatt
jag har väntat länge nu
utan att du har kommit
och jag behöver inte vänta längre
för du kommer aldrig tillbaka
det har jag förstått nu
jag ler för din skull pappa
men innerst inne så orkar jag inte mer
men jag ska orka
jag ska hålla tårarna inne
jag lovar att jag ska försöka
att stå ut är svårt
men jag gör det för din skull
pappa
jag glömmer aldrig din doft
& dina värmande godnattkramar
jag hann inte säga det så många gånger när du hörde
men nu förtiden säger jag det varje kväll
och jag hoppas att du hör ;
jag älskar dig
att just du skulle dö, det fattar jag inte
pappa jag saknar dig något så otroligt...
Känns så himla tomt här på jorden
utan dig..
Jag har haft så sjukt svårt
att låta mig själv få vara ledsen...
Jag vill inte känna inte tänka,
Gör jag det så vet jag att det är på riktigt..
Vill inte att det ska vara på riktigt..
Jag önskar att det här bara var en
dum mardröm...
Jag har drömt sånt här förut
Så varför kan det inte hända igen...
Varför kan det inte vara en mardröm..
Jag vill att du ska se mig växa upp pappa..
Jag önskar att du kramade om mig & sa
att allt skulle bli bra..
Varför kunde inte jag fått försvinna
istället för dig?
Pappa det är inte rättvisst
Pappa jag känner mig så liten
& hjälplös..
Pappa jag känner mig så ensam
Pappa kom & väck mig nu det är inte kul längre..
Pappa kom & rädda mig ur mardrömmen snälla..
Jag älskar dig & saknar dig
Jag ser fram imot den dagen jag får se dig,
Den dagen jag får säga att jag älskar dig igen..
R.I.P
Jag hann inte ens säga hej då
Hann inte ens krama om dig & säga att jag
ÄLSKAR DIG
Varför lämmnade du mig..
Jag vet att du inte ville.
Jag vet att jag är självisk men
Jag saknar dig något så otroligt mycket..
Det har inte ens gått två år
Men mitt hjärta svider redan &
Mina ögon är uppsvullna.
Dom vill inte sluta gråta..
Hur ska resten av åren gå..
Andra julen utan dig är över
Andra sommaren utan dig
ÅÅ min lilla pappa saknar dig såå..
ÅÅ min lilla pappa älskar dig såå...
ÅÅ min lilla pappa jag är ju din lilla flicka,
Din lilla prinsessa.
JAG HOPPAS INNERST INNE ATT DU VAKAR ÖVER OSS DÄR UPPE I HIMMLEN ..
JAG HOPPAS INNERS INNE ATT DU VET HUR MYCKE VI ÄLSKAR DIG...
JAG HOPPAS INNERST INNE ATT DU VET ATT VI ALDRIG NÅGONSIN GLÖMMER DIG..
Till dig min lilla pappa jag hoppas du ser...
PAPPA R.I.P 9/9 -06
Jag tittar på bild efter bild,
Men redan efter den första så föll tår efter tår
Tänker på dom dagarna
När du var så nära att jag kunde ge dej en kram
Till och med en puss på din kind
Shirley Clamps låt ?Jag fick låna en ängel? strömmar i mina öron hela tiden
Den låten är ju DU pappa
Drömmer om dej om nätterna
Saknar dig så fruktansvärt mycket
och lite till
Varför får man inte skrika KOM TILLBAKA ?
Att det aldrig kommer ske,
är så otroligt att jag nästan skrattar åt tanken
Men det finns ju inget att skratta åt
Vill skrika, får jag ?
Men de löser väl inget
du kommer inte närmare för det,
och gråten växer igen
Jag saknade dig något så otroligt idag.
Jag såg dig mitt i folkvimmlet,
men jag visste att det inte var du.
Min ögon såg dig över allt
och min näsa kände din doft i varje andetag.
När jag blundade så fanns du på min näthinna,
när jag gick hem idag så fanns du precis bredvid mig.
Det är så overkligt, så ofattbart. Du är inte borta,
det är vad mitt hjärna säger.
Men mitt hjärta svider i sina egna skärvor,
mitt hjärta vill ignorera sin egen sorg.
Men minnet av dig gör sig påminnd även om jag inte är vaken.
På nätterna är du ständigt i mina drömmar,
och jag analyserar varje ord jag sagt.
Jag känner ångest i mitt hjärta
och min själ finner ingen ro...
daddy jag saknar dej så mycket..
Du går det sista stegen på livets väg
Så mycket längre fram än jag, Du stannar, väntar in mig
Jag ber dig fortsätta att gå
Men envist står du kvar, du säger att du inte orkar gå
Jag kommer ifatt, bär dig en bit
Du har gett upp, men jag forsätter att bära dig
Till sist stannar vi, mitt i livets gång
Mina krafter har tagit slut
Jag orkar inte
Jag orkar inte bära dej längre!
Jag vill gå vidare, du orkar inte
Jag ber dig, Snälla fortsätt!
Du sätter dig trött ner, och tittar upp på mig
Dina ögon fylls med tårar,på väg att leta sig ner för dina kinder
Sakta rinner dom ner och du tittar bedjande på mig
Jag ser vad du försöker säga,men jag blundar vill inte se
Vill inte tro det!Inte kan det väl vara så?
Älskade Älskade Pappa
Du som alltid var den som bar mig
Dina tårar rinner ner i ditt ansikte, täcker varenda centimeter av ditt ansikte
Du öppnar din mun,det tar stopp
du försöker igen
säger de tre värdefulla orden i en sista utandning
"Jag älskar dej"
Du faller ihop, ligger så stilla så fridfullt på marken
Jag tittar på dig och mitt hjärta slutar slå för en stund
Allt är så overkligt
Där ligger du, min styrkekälla, mitt bollplank min älskade älskade pappa
Utan ett tecken på att resa dig och vandra vidare med mig i livets gång
Jag stannar kvar, jag vet inte hur länge
men hela mitt liv tar en paus och jag sitter kvar
försöker förstå, försöker ta in det som hänt
försöker att leva vidare
Jag reser mig sakta upp, står kvar tittar, försöker förstå
Jag vänder mig om, försöker gå vidare
jag tar det första stegen, nu alldeles själv
Jag börjar gå, men det går sakta
väldigt sakta
Jag vänder mig om ibland går tillbaka
Men du går inte med mig
Utan du har avlsutat din resa
Nu går jag inte tillbaka lika långt, utan stannar vänder mig om och betraktar på håll
det räcker, men det gör ont
Du, du kommer inte ifatt..och jag, jag fortsätter min gång
Min gång i livet
Själv, ensam, utan dej!
Vikt och ideal
Jag känner att jag måste ta upp en grej om så kallad dubbelmoral som härjar runder. Jag tycker det är så hemskt att man bedöms utifrån vad man väger och vilken kroppsform man har. Helst ska amn ju vara precis underviktig men ändå har höfter och stora bröst. Om man är underviktig och går upp 3-4 kg så man blir normalviktig, då är man mullig i de flestas ögon. Och man anses svag som inte klarar av att behålla den undernärda vikten; som idag är det nya normalviktiga.
Om man är tjock måste man stå ut med att folk glor, pekar & ev skrattar. Ingen säger något rätt ut. Är man därimot för smal är det ingen som drar sig för att säga att man är ?skitmager? eller ?får du ingen mat hemma ?? Samtidigt är det mer ok att vara under viktig än tjock. Men hur kan det komma dig att folk anser sig ha rätten att få lov att kommentera eller bry sig om en annan människas vikt & utseende?
Varför är min & din kropp allas buisness ?
Varför är ens kropp så viktig ? Jag vill inte höra mer om min kropp ! Jag vill inte höra mer om din kropp eller om någon annans kropp. Finns bättre, viktigare & schystare saker att prata eller kommentera om !
Och om ngn säger ngn negativt om din kropp, säg ifrån ! Även om det är gammelmormor som undrar om du verkligen får mat hemma så säg något ! Sluta behandla varandra så här! Det är så många tjejer som har det jobbigt och kämpar med sina ätstörningar!
för även om vi båda två vet att självsvält leder helt fel
så kan vi inte låta bli att drömma vackerhetsdrömmar om revben och hungerskänslor
drömmar om ett annat liv som aldrig någonsin kan bli nu
för även om jag mår piss av att tvinga min kropp till max
med ett energiintag på minus
så kan jag inte låta bli att önska mig ännu duktigare på att förstöra,
förgöra mig själv för även om alla ser att ingenting är som det bör och konfronterar min ångest
så är jag ändå ensam med mig själv och fröken ana
och vem ska kunna ta sig in när hon har låst in mig i min egen kropp och aldrig någonsin kommer låta mig gå
för även om jag egentligen inte vill
så måste jag för alla andras skull det måste bli smalhet och skönhet
och jag måste bli vacker enbart för er skull
och även om ingen begär det från en sån som mig
så känner jag era blickar på min alldeles för feta kropp
för även om jag vill dö idag så kommer jag leva imorgon
ingenting kan ta mig från min kamp mot fröken fin på min axel
frågan är ganska enkel vem av oss kommer dö först?
Ny klänning
har suttit på tradera dom senaste timmarna och försökt hittat en klänning som jag kan ha på dopet jag ska på den 21 sep.. Första klänningen förlorade ja på...
Men den andra vann ja..
så inom en vecka kommer det komma en fin klänning till mej..:D:D
den e så söt.. eller va tycker ni?!
sen måste jag bara berätta att jag har hittat min drömklänning som jag ska gifta mej i.. är ta mej fan kär...
men det är lite tidigt att titta på bröllopsklänningar än, men det är iallafall en sån här jag ska ha på mej när jag gifter mej..
Visst är den fin.. jag är så kär i den här.. så den som vill får köpa den till mej på tradera just nu.. är faktikst inte så jättedyr.. för tillfället ligger den på 2000 ungefär...
VILL HA VILL HA VILL HA VILL HA!!!!
nu ska ja lägga mej o gosa me min älskling...
puss o go natt från mej
Utgång..
vaknade ganska tidigt eftersom jag har på nåt jävla vänster vänt tillbaka på dygnet den här veckan..
gick upp ringde kicki och gjorde upp planer för dagen/kvällen..
Bestämde vilka kläder ja skulle ha på mej, duschade o sen bar det iväg mot jordbro..
Kicki ville käka pizza så det blev det.. jättegott.. *MUMS*
Sen började vi förkröka..
Körde "jag har aldrig"spelet som hon hade köpt dagen innan när vi va i stan..
Va så jävla kul eftersom hon o ja fick dricka hela tiden.. va bara två frågor som vi inte drack på.. :P
Benny kom dit tillsammans me conny o en till som va me på sweden rock..
Min bejb kom förbi en stund och drack lite me oss.. han va för trött för att följa me ut..
Vid halv 9 tiden va det dags att rulla in till söder och 360.. Jonathan kom och hämtade oss.. jag, kicki och robin va dom som åkte in tillsammans..
Träffade Andreas och richard i kön..
sen va den kvällen körd.. :P
näädå... hade inte dom vart där hade vi nog dragit hem ännu tidigare..
Richard den jäveln började jävlas me stackars andreas... tyckte nästan synd om honom.. men bara nästan..
Han är rolig den där Andreas... tror faktiskt att jag hittat en väldigt bra vän i honom trots att vi bara setts 2 gånger o snackat på msn och över sms..
Jag brukar inte öppna mej för folk första kvällen, men för honom gjorde jag det redan första kvällen vi träffades och det kändes jättebra... är glad att jag träffat honom och att jag inte har en svartsjuk pojkvän.. :P Pierre vet att jag aldrig skulle göra nåt med någon annan..
Robin blev galet full... jag och kicki kände då att vi skulle åka hem... Richard o Andreas hade redan dragit...
vi pallade helt enkelt inte att vara kvar... va ändå inte så mycket folk..
Så vi satte oss på tåget och åkte hem..
Och så fick jag veta häromdagen att Min fia och hennes familj ska komma till sthlm på onsdag... är så jävla glad för det..
Var iofs i skåne för en månad sen, men vill träffa henne och familjen hela tiden..
är ju van att träffa henne varje dag förut..
Och nu ska hennes syster gifta sej så då kommer dom upp och hälsar på oss.. ska bli kul och så får äntligen min bejb träffa devin.. och min mamma får träffa honom... ska bli sååå kul... saknar henne varje dag..=)
Nu ska vi åka och storhandla på willys..
tack o hej
min älskling
min lilla pojke... min älskade pierre..
Älskar honom så sjukt mycket.. vet inte va ja skulle ta mej till utan honom..
Jag minns så väl den dagen
Då allt blev annorlunda
Det var dagen då jag träffade dig
Du kom där som en prins
Gående med säkra ben
Ja så säkra ben man kan ha om man har druckit
Du kom där emot mig
Med något speciellt i din blick
En blick som sa Hej, jag gillar det jag ser
Sen den stunden Kunde ingen av oss släppa varandra med blickarna
Det var kärlek vid första ögonkastet
Du är den som får mig att le.
Du får mig att känna mig varm när jag egentligen borde vara iskall.
Du märker direkt om det e något fel .
Du är en av dom få som förstår mig.
Mår bättre när jag pratar med dig eller är i närheten av dig .
Om jag gråter när jag är med dig så är det tårar av glädje .
Du vill hjälpa när ingen annan bryr sig .
När jag pratar med dig så känns det som alla mina problem försvinner .
Hoppas du vet att du är den ende för mig .
Du är den som får hålla min hand.
Du är den som sätter mitt hjärta i brand.
Du är den som är allt det där som man ska va.
Du är den som har det där lilla extra som man ska ha.
Du är den som kan göra så att jag får det riktig bra
Du är den enda som finns i mina tankar.
Du är den enda som kan få mitt hjärta att brinna.
Du är den som kan få mina tårar att sluta rinna.
Du är den enda som kan få mig att all min lycka finna.
Du är den enda som kan få min smärta att försvinna.
utan dej är jag ingenting,älskling... tack för att du finns..
varje gång du lämnar min sida så tar du med dej mitt hjärta..
Konstig dröm
Vet inte om allt jag tänkt på dom senaste dagarna beror på att det snart är årsdagen av Daddys död..
Den 9 september..
tänker på honom varje dag... saknar honom fortfarande sjukt mycket..
vet att jag skriver mycket om honom, men döm mej inte för det.. låt mej skriva av mig istället..
Att förlora nån man älskar är det värsta som kan hända..
och det tar tid att komma över det.. lång tid... det sägs ju att tiden läker sår... det är sant... men ärren finns alltid kvar och dom svider dag som natt..
jag drömmer ofta om Daddy..
drömmer att jag träffar honom i mina drömmar, drömmer att jag pratar med honom, kramar om honom.. ibland är drömmen så verklig att när jag vaknar måste jag verkligen tänka efter om allt bara var en dröm..
Han kommer ofta i drömmar til mig, ibland kan jag se hans skugga o kännahans "doft" då vet jag att han är här hos mig... det är en skön känsla även att det inte är den känslan som man vill ha, man vill ju ha den riktiga skuggan, den riktiga Daddy hos sig, inte bara i drömmen, men ska det vara så illa som det är nu, får man väl vara tacksam för att man fortfarande kan träffa honom....
Ni kanske tycker jag är konstig nu, men det är så jag känner iallafall..
jag är långt ifrån nöjd med att träffa honom i mina drömmar, men om det är allt jag kan få så klagar jag inte..
Och inatt drömde jag även om den dagen då jag såg Daddy första gången på bårhuset...
Där han låg livlös.
Även om jag grät så mycket att jag föll till golvet, minns jag exakt hur han såg ut.
Det var så konstigt, för i alla filmer jag har sett, ser alla döda rädda ut.
Deras ögon är oftast vidöppna och det är alltid en massa blod.
Men så var det inte med honom.Han såg så lugn ut, och inte alls rädd.
Han rent av log. Jag minns hur jag skrek att hanskulle sluta spela, men det gjorde han inte.
Han låg bara kvar där, död.
Jag minns exakt hur ensam jag kände mig, hur tom och hur liten.
Jag minns hur de kändes som mitt hjärta skulle huggas itu med tio knivar.
Jag minns det så bra för jag känner det ännu.
Aldrig förut har jag känt mig så här bortkommen.
Han förstog nog inte hur mycket han betydde för mig, för det gjorde inte jag heller.
Och han har det säkert bra nu, var han nu än är.
Men det är ändå en sak jag ångrar, en mening som jag aldrig sade, en mening som alltid fastnade i halsen när jag försökte få fram den.... ...
Jag älskar dig Pappa!
min bror
Vart i skåne, brutit armen mm. mm..
har dom senaste dagarna tänkt väldigt mycket på min bror..
vet inte varför.. Han har vart död väldigt länge nu, men såg en film häromdagen som påminde mej väldigt mycket om honom..
The Crow..
Det var den första filmen han och jag såg tillsammans och dessutom så va Andreas målad precis som Brandon när han uppträdde... ( han va hårdrockare)..
Andreas var min styvbror igentligen, men jag anser att det inte spelar någon roll om han var min "riktiga" bror eller inte.. för mej var han den bästa bror en tjej kan ha och jag älskade/älskar honom precis lika mycket som jag älskar mina andra bröder..
Alla har hanterat sin sorg på sitt sätt,alla gråter i sin ensamhet & saknad.Min sorg har krossat min själ, att livet går vidare är en ironi kastad i mitt ansikte,för jag dog för länge sen.
Min älskade bror
Mina tårar har bildat ett hav som dränker mej i sorgen efter honom, jag saknar hans röst,hans berättelser om sitt jobb,hans ögon som strålade & värmde mitt hjärta,han fattas mej så in i helvette mycket!!!
Jag kämpar varje dag för din skull,mycket har hänt,bråk inom familjen har gjort mitt liv till skärvor,,jag klarar mej på små bitar som fortfarande andas han.
Jag älskar dig älskade storebror
Din lilla syster
Hans grav på nedersta bilden... gravstenen föreställer en gitarr som blivit avbruten vid skaftet...
Att handla ...
Att handla på ica. Det finns så många små farbröder där.
De är gamla, lite långsamma, handlar konstiga saker (typ 1 påser ärtor klockan 08:30 på morgonen), har knotiga fingrar, putande magar, luktar lite lätt "gubbigt" och pustar ganska mycket.
Och så står de där, och är så...levande. Och så är min daddy död.
Det här helt overkligt. Och gör så ont.
*Att höra telefonen ringa.
Och veta att jag aldrig mer ska få uttala orden "hej daddy!".
Det är bissart så det skär i mig vid tanken på det.
Jag saknar det så att jag tror jag ska sprängas. Hur kan en sådan sak vara viktigt?
Jag har aldrig någonsin tänkt på det förrut, innan pappa dog, inte överhuvudtaget reflekterat över det.
Att det kunde vara något speciellt med det.
Att få säga de där orden.
Så mycket man tar för givet.
*Att det kvittar hur mycket man försöker lära sig om livet, om sig själv, om andra, om spännande platser, olika kutlurer, människor, naturlagar osv osv osv,
att det kvittar vad man gör, så ska ändå allt det man bygger upp någon gång raseras.
För mig är människorna omkring mig viktigast,
och de ska alla en gång dö ifrån mig,
eller jag ifrån dem.
Dessutom ska man själv bli gammal en dag (förhoppningsvis!) och få känna på hur det är att bli långsamt invalidiserad. Så ser jag det i alla fall.
Tänk den dagen man inte längre kan gå i trappor utan värk.
När kroppens begränsningar utgör ramarna för vad jag kan göra, för hur min vardag ser ut.
Det kvittar hur fri man försöker tänka sig, man är alltid fast i en åldrande kropp.
*Att man alltid är ensam.
Det kvittar hur goda vänner man har, för det är ingen som kan höra tankarna i mitt huvud.
Och hur mkt jag än försöker berätta (fast jag berättar inte så värst mycket. Har liksom blivit helt låst och kan inte dela med mig av allt hemskt jag känner.
Det är som att det är för stort, för svårt, för att våga be någon lyssna på det.
Hur ber man någon titta på när man långsamt blöder ihjäl?
För ungefär så känns det just nu.
Det blir på något konstigt sätt bara smärtsammare och smärtsammare att ha förlorat Daddy.)
så är det ingen som kan känna de känslor man känner, eller höra alla de miljoner gånger i sekunder som jag tänker på daddy.
Jag är så trött.
Orkar liksom inte förklara hur det känns och vad jag tänker, och jag känner mig så ensam.
Önskar att någon kunde sitta inuti mitt huvud och veta allt som försiggick där, och komma med någon bra analys.
Säga något smart.
Något som gjorde att det gick lite lättare att leva vidare.
För nu är det svårt. Idag är det väldigt svårt.
daddy
måste faktiskt få skriva om min daddy också..
en person som jag saknar mer än någon annan som hastigt lämnade mej o min familj i smärta den 6 september 2006..
mycket i denna blogg kommer handla om saknaden efter honom...
jag skiter i om folk tycker jag borde kommit över detta, för det här är inget man kommer över.. det här är ett sår som aldrig läker,ett ärr som allid kommer svida
Med tunga steg och med gråten i halsen går jag fram till det stora vackra altaret.
Jag lägger den vackra blodröda rosen på det bord där alla bilder står och mumlar någonting för mig själv om hur bra och älskad han var.
Sedan går jag tillbaka till min plats bänkraden längst fram.
Jag sitter och stirrar ett tag mitt i tomma intet, kastar en blick på altaret som täckts med vita liljor
Jag ser min röda ros sticka fram, den får mig att le.
Pappa var min hjälte min bästa vän! Jag känner stor respekt för honom och skulle kunna gå genom eld och vatten för att få ta ett riktigt farväl
Nu sitter jag här i kyrkan efter att alla har gått
Jag vill vara ensam med mina tankar en stund.
Den röda rosen som tidigare fått mig att le, ger mig hopp.
Hopp om att jag ska kunna gå vidare i livet utan dig vid min sida pappa.
Kan inte låta bli att le åt alla minnesvärda stunder vi haft tillsammans du och jag.
Hoppas du har det bra där uppe. Saknar dig så enormt mycket. Älskar dig nu och för alltid!
Jag kan inte längre leva i sorg och saknad "För att leva i livet, måste vi leva i det verkliga"
Hur ska jag kunna göra det när allt jag tänker på är hur, varför och jag saknar?
När allt jag nästan tänker på är dig. Och att du lämnat oss i en tid där tomheten bland diktens ord, saknar en rad att lätta sina känslor mot när det är sorg och saknad vi upplever.
Det är svårt att leva när man saknar men vi alla vet ju att livet går vidare och jag kommer alltid att minnas varenda gång du fått mig att le
Och den underbara vän och pappa du var Älskade pappa, du finns inte längre i livet men
mina minnen av dig är det bäste jag har
Jag kommer aldrig mer att ta något för givet för det käraste jag hade finns inte längre kvar
Men i mitt hjärta lever du alltid och jag lovar att leva dina drömmar för du lever i mina!
Något som förvånat mig är att det är så många människor som inte verkar förstå hur det känns att förlora någon.
Det är som att de bagatelliserar känslan och inte vill ta till sig hur det skulle kännas om det var en person i deras närhet som gick bort.
Det viftas bort, eller så pratats det inte om det alls.
Många av mina vänner har gjort mig besviken och många har gjort mig förvånad.
Jag har bestämt mig för att strunta i att försöka få dem att förstå hur det känns och inser att alla människor hanterar saker på olika sätt.
De som inte förstår nu kommer förstå den dagen de förlorar någon.
Det ska tilläggas att många också varit fantastiska och det är jag evigt tacksam för.
Jag har fortfarande inte tagit in att han är borta. Jag drömmer om honom ofta och tänker på honom varje dag. Mardrömmarna fortsätter jaga mig natt efter natt.
Försöker greppa att vi aldrig kommer att ses igen. Det går inte.
Jag mår inte bra. Inte alls.
Jag är ganska duktig på att hålla upp en fasad och stundvis också på att förtränga.
Allt oftare bryter jag i hop och bara gråter. Han försvann så snabbt. Jag hann inte fatta.
Jag har fortfarande inte fattat. Jag har inte tagit mig tid att sörja ordentligt.
Jag sörjer varje dag, men pressar också mig själv väldigt hårt hela tiden.
Det här är inte ett sår som läker, utan en livslång sorg och saknad. Vet inte om folk förstår det.
I bland känns det inte så. Bilden av honom är så tydlig. Jag kan höra hans röst och jag känner hans lukt. Det kanske det som är betydelsen av att själen lever vidare. Min pappa var en väldigt rolig människa och jag vet ingen som kunde berätta en historia som han kunde. Han gestikulerade och levde sig in i vad han berättade och det var ingen som kunde hålla sig för skratt. Det finns inte så många "normala" foton på min pappa, han var alltid tvungen att göra en rolig min eller sträcka ut tungan! Jag hoppas att du har det bra där du är
äkta vänskap
Tänkte berätta om en person som betyder sjukt mycket för mig och som alltid ställt upp och stöttat på alla sätt och vis. Sofia! Min lilla Fia.
Hon hatar att jag kallar henne för Fia, men det skiter jag faktisk i eftersom hon kallar mig för Helly.
Fråga mig inte hur hon kom på det namnet, men jag har vant mig vid det nu efter att blivit kallad för det i över 10 år.
Första gången jag träffade henne var hos Anki, vår gemensamma dagmamma. Jag var 6 och hon var 7! Jag kommer aldrig glömma första gången vi försökte prata med varandra. Anki skulle lära mig att säga ”ska vi gå och titta på katterna”? Och jag gick till Fia och sa det. Sa det förstås helt fel men hon förstod ändå och just i det tillfället fick jag en livsvän.
Nu har hon fått barn och jag ska bli gudmor till hennes lilla son Devin! Det betyder så sjukt mycket för mig att hon valde just mig som gudmor för hennes son. Kan inte vara lyckligare! Har dock inte träffat Devin än pga. dem bor i Skåne och jag har inte råd att åka ner och det känns inte så kul, men jag vet att hon förstår. Jag kommer till henne när jag kan.
Förhoppningsvis är det så snart som möjligt. Sofia har alltid ställt upp för mig på alla sätt o vis. Och för er som inte visste det så är hon döv. Där av felet när jag skulle prata med henne första gången. Hon lärde mig teckenspråk flytande och varje gång jag träffar henne så lär jag mig ett nytt ord eller flera ord!
hon visar mig en värd av ärlighet sanning lycka skratt samhörighet och hon visar ett ställe där man kan vara sig själv och finna glädje hon visar ett paradis där man kan gråta om man vill och det är okej att känna sorg det är okej och hon kommer finnas där och trösta hon kommer finnas där och hon kommer säkert gråta för det gör ont i henne att se mig ledsen hon får mina andetag att kämpa Och mina tårar att dämpa Utan hennes hjälp vore jag helt tom.
Man ville att alla känslor skulle få sin dem när jag satt och grät fick hon mig ändå att le och med mitt hjärta får hon gärna ta och ge.
Jag kommer aldrig att lämna henne och jag hoppas att hon alltid hjälper mig.
Hon gör så att livet blir värt att leva för hon är den personen jag ska älska tills jag dör.
Jag går gärna med henne vart hon än går.
Hon är min bästa vän och jag hoppas hon förstår Att hon är den personen som betyder mest.
Hon hjälper mig mycket. Hon är hela mitt liv för mig. Bara jag alltid får stanna kvar och älska henne, utan henne så känner jag mig så svag Jag ska älska henne till mitt sista andetag.
Jag och Fia har massa minnen tillsammans, vi har gått igenom allt möjligt tillsammans. Både sorg och glädje.
Jag kommer ihåg när hennes mormor dog, när jag stöttade henne på begravningen och efteråt.
Jag kommer ihåg när min farfar dog och hon stöttade mig.
Jag kommer ihåg alla gånger vi åkt till fjällen tillsammans med våra mammor, och skickat brev till varandra med en liten korg och en lina mellan två fönster. Jag kommer ihåg när vi tog hennes mammas cider och gick och gömde oss och drack upp hela. Jag kommer ihåg när vi trodde vi var odödliga och skulle hoppa från hennes balkong. Jag kommer ihåg när mina möss rymde hemma hos henne och vi letade och letade utan att berätta för hennes mamma. Jag kommer ihåg den dagen då hon skulle flytta till Örebro och båda grät floder, den dagen jag fick hennes gossedjur som hon haft sen hon var liten. En liten grå kanin som jag fortfarande har kvar. Jag kommer ihåg den dagen hon träffade David, jag kommer ihåg den dagen då dem förlovade sig. Jag kommer ihåg den dagen då hon berättade att hon skulle flytta tillbaka till Stockholm och jag har aldrig vart lyckligare. Den sommaren när vi satt vid deras stuga och grillade och drack och hade hur kul som helst. Kommer även ihåg den dagen hon berättade att hon skulle flytta ner till Skåne och mitt hjärta brast, fast samtidigt blev jag lyckligare än någonsin förut. Hon berättade att hon var gravid och att jag skulle bli gudmor. Tack för att du finns gumman… älskar dig nu och för alltid.
svek?
ville inte göra det från början, men tycker nu i efterhand att det va för det bästa..
anledningen till att jag bestämde mej för att anmäla va för att en vän (tänker inte skriva ut några namn),hade inte klarat att anmäla om det inte vore för den här vännen och för att han/hon sa att dom skulle hjälpa mej, stötta mej och ställa upp som vittne..
sen häromdagen så fick jag veta att en person som känner både mej och min vän hotat den här vännen på msn om han/hon vittnar till min fördel..
jag sa då till min vän att inte bry sej.. peronen gjorde d bara för att skrämmas..
nu känns det som om min vän inte kommer ställa upp och vittna och utan min vän är det typ kört för mej.. har iofs flera som sagt att dom ställer upp och vittnar, men bara om det behövs...
jag och min vän har haft våra gräl på sistonde, men nu innan det här hände hade vi hittat tillbaka till varandra och jag gav min vän en andra chans... nu känns allt förjäves... min vän har inte sagt rakt ut att han/hon inte kommer vittna, men jag känner på mej att det kommer sluta så iallafall... är det så.. att min vän inte ställer sej vid min sida så kommer jag aldrig at förlåta henne/honom...
jag hoppas att min vän läser detta och kommer på andra tankar... vi skulle hålla ihop i det här, men ändå känner jag mej mer ensam än någonsin förut..
så det enda jag känner just nu är svek... jag känner mej sårad.. ledsen och arg..
ska en liten skitperson få förstöra vår vänskap en gång till... samma person som höll på att förstöra den för några månader sen...
du är inte värd min vänskap om du inte ställer upp nu..
behövder dej mer än någonsin...
vi måste hålla ihop och sätta dit svinen nu...
men utan dej vet ja inte alls om det kommer gå... tack o lov att jag har er andra som stöttar...
